Vandringar 2011
8/5, 29/5 samt 16/10
Att vandra i en bokskog är en stor upplevelse.
Ivön erbjuder sin bokskog utan ransonering och det är lätt att uppleva en stark känsla av naturens helande magi. Redan efter en kort stunds vandring befinner man sig i Bokskogens grönskande salar. Astrid Lindgrens ”Nangijala” och Tolkiens ”Vattnadal” känns inte långt borta.
De sammetsgrå stammarna står i markant kontrast mot den intensiva grönskan och marken täcks av de rödbruna fjolårslöven. Det är exotiskt och fantasin kan lätt ta fart.
Ivön är förknippad med en mängd sägner och dramatik. Plötslig tycker man kanske sig se skymten av Jätten – Högben Rese - när vi passerar Bratte Skog. Eller så hörs de avlägsna hammarslagen från Villand Smeds svärdstillverkning. Vid sjökanten kan den som har gåvan, se skymten av Brattingsborgs tinnar.
Rundan är på 7.5 kilometer och terrängen är bitvis kuperad. Vi gör ett antal kortare föreläsningsstopp och en lite längre fikapaus under vandringens gång. Dock vill vi på påpeka att det krävs en viss grundkondition då vissa avsnitt av rundan kan vara ganska ansträngande.
Vi återkommer till parkeringen ca 3.5 tim efter start.
Under stoppen presenteras bl.a. fakta om bokträdet, Ivön, sägnerna, den medeltida historien om Biskop Sunesen, Ursulas källa och de fossila fynden vid kalkbrottet samt Iföverkens industrihistoria.
---------------------------------------------------------------
Samling på parkeringen vid kalkbrottet på Ivöns norra spets. kl: 11.00
Deltagare i denna Bokskogsvandring rekommenderas att åka över med 10:40 färjan eller tidigare.
Länk till trafikverket tidtabeller
Välj Ivöleden
Ingen föranmälan krävs till dessa vandringar.
Kläder efter väder och bra skodon är ett måste. Deltagarna tar med sin egen fika, picknick.
Deltagaravgift 80:- /vuxen, 40:- /ungdom 12-18 år,
Barn under 12 år gratis i förälders sällskap.
---------------------------------------------------------------
Brattingsborgs penningar
- skal av armfotingar.
Enligt sägnerna så sjunk Battingsborg i Ivösjön. Alla penningar på slottet förvandlades då till flinande snäckskal och spreds i sjön. Egentligen är det fossila skal efter armfotingar och med lite tur kan man finna dem vid Ivöns stränder.
